Då var det dags för ett nytt spännande kapitel i följetongen "Veckans Westerdahl". Kvällen som vi kommer att prata om innehöll som vanligt alkohol, glada och festsugna ungdomar och som alltid en Wiktor Westerdahl.
En sensommarkväll för ungefär sex år sedan satt fyra unga och småkåta herrar i en lite för stor lägenhet i Nackas centralare delar. Tenacious D's speciella men uppmuntrande toner gled akustiskt ur högtalarna placerade i lägenhetens vardagsrum. Pizza av sorten okänd förtärdes gladeligen och slabbigt. Det typiska förhållandet mellan sextonåriga grabbar, med ryggdunkningar och festförväntningar, fyllde rummet. Hur många tjejer kommer? Kommer vi lyckas få hångel? Ska våra Björnebrygg-öl med procenthalten tre komma fem räcka hela kvällen? Ja, ni förstår att det inte var lätt.
Förfesten började lida mot sitt slut och det var dags för förflyttning. Ett par trappor skulle besegras innan bussen kunde nås, inga större hinder för killar med ett bestämt och viktigt mål. Det stora problemet låg i själva bussresan. Femton minuter på buss med tio relativt nydruckna burköl i kroppen var problemet för tre av männen. För den fjärde gällde det att hålla sig vid medvetande. Wiktor var inte bara full, han var också fruktansvärt trött. Klockan hade säkert passerat tio och Wiktor hade gått i skolan på dagen.
Inte helt oväntat somnade han ganska snart och de tre andra gossarna gjorde ingen större notis om detta, utan fortsatte glatt att umgås.
När slutdestinationen var nära dök helt oväntat en gammal klasskamrat till Wiktor upp. Även hennes mamma och syster befann sig på bussen, inte allt för långt ifrån den plats där han tyst låg och dreglade.
Wiktor väcktes i samma stund som det var dags att stiga av och hans gamla klasskamrats mamma, som också var lärare i det gymnasium där han studerade, tyckte att det var dags för ett par visdomens ord. "Hej då grabbar! Ha en trevlig kväll och ta det lugnt med spriten", sa hon med glimten i ögat.
Wiktor tyckte inte alls att det här var kul. Ingen säger åt honom hur han ska sköta sitt pilsnerintag. Det styr han själv över. Hans reprimand var "Håll käften din djävla hora!!"
Kanske inte de bäst valda orden, men någonstans hade han ändå en poäng.
Kvällen var i det stora hela mycket trevlig. Kanske mest för att Wiktor valde att hålla lite lägre profil under själva festen. Han placerade sig omgående i duschen där han och hans magsyror mös i flera timmar. Troligtvis hade han lite ångest över glåporden eftersom han valde att resten av kvällen mumla och spotta istället för att prata.
//Max
En sensommarkväll för ungefär sex år sedan satt fyra unga och småkåta herrar i en lite för stor lägenhet i Nackas centralare delar. Tenacious D's speciella men uppmuntrande toner gled akustiskt ur högtalarna placerade i lägenhetens vardagsrum. Pizza av sorten okänd förtärdes gladeligen och slabbigt. Det typiska förhållandet mellan sextonåriga grabbar, med ryggdunkningar och festförväntningar, fyllde rummet. Hur många tjejer kommer? Kommer vi lyckas få hångel? Ska våra Björnebrygg-öl med procenthalten tre komma fem räcka hela kvällen? Ja, ni förstår att det inte var lätt.
Förfesten började lida mot sitt slut och det var dags för förflyttning. Ett par trappor skulle besegras innan bussen kunde nås, inga större hinder för killar med ett bestämt och viktigt mål. Det stora problemet låg i själva bussresan. Femton minuter på buss med tio relativt nydruckna burköl i kroppen var problemet för tre av männen. För den fjärde gällde det att hålla sig vid medvetande. Wiktor var inte bara full, han var också fruktansvärt trött. Klockan hade säkert passerat tio och Wiktor hade gått i skolan på dagen.
Inte helt oväntat somnade han ganska snart och de tre andra gossarna gjorde ingen större notis om detta, utan fortsatte glatt att umgås.
När slutdestinationen var nära dök helt oväntat en gammal klasskamrat till Wiktor upp. Även hennes mamma och syster befann sig på bussen, inte allt för långt ifrån den plats där han tyst låg och dreglade.
Wiktor väcktes i samma stund som det var dags att stiga av och hans gamla klasskamrats mamma, som också var lärare i det gymnasium där han studerade, tyckte att det var dags för ett par visdomens ord. "Hej då grabbar! Ha en trevlig kväll och ta det lugnt med spriten", sa hon med glimten i ögat.
Wiktor tyckte inte alls att det här var kul. Ingen säger åt honom hur han ska sköta sitt pilsnerintag. Det styr han själv över. Hans reprimand var "Håll käften din djävla hora!!"
Kanske inte de bäst valda orden, men någonstans hade han ändå en poäng.
Kvällen var i det stora hela mycket trevlig. Kanske mest för att Wiktor valde att hålla lite lägre profil under själva festen. Han placerade sig omgående i duschen där han och hans magsyror mös i flera timmar. Troligtvis hade han lite ångest över glåporden eftersom han valde att resten av kvällen mumla och spotta istället för att prata.
//Max
//Max
//Mackan
Nu riktar jag mig till dig Cicci Renström Suurna. Du är så sjukt överskattad. Varje gång jag ser dig och dina recensioner vill jag bara kräkas, fy fan vad dåligt du är. Ful är du också. Ät bajs Cicci.
//Max
