Fuck BBB!

Inledde ett försök att skriva ett inlägg för femton minuter sen men mitt bredband har entrat någon slags trotsålder. Just nu går det så långtsamt att jag ser ettorna och nollorna flyga genom luften här i vardagsrummet.
Vad jag egentligen hade tänkt skriva minns jag tyvärr inte.
Hur som helst verkar det som att jag och Max ska till någon söderkrog ikväll, det kan gå åt helvete känner jag på mig. Den som lever, och läser bloggen imorgon, får se.
//Mackan

Du och jag Oscar, du och jag

Jag blir varm i kroppen när jag ser inlägget under. Jag har tittat på det gång på gång. Är det sant? Har Marcus börjat dricka pilsner? Ja, det verkar onekligen så. Det pirrar och spritter i kroppen, jag kan knappt ligga still.

"Va, ligga still?", tänker ni. Har Max fått stora dåndimpen?
Nej såklart inte, jag tar bara mitt förkrök i sängen. Jag värmer upp honom, försöker bilda ett sorts samspel. Känner efter hur han rör sig, hur han tänker och hur han vill bli smekt. Ifall att. Tre långa veckor har gått sen Oscar, alltså min säng, har fått kvinnlig beröring. Han mår inte bra den stackarn. Känns lite gnisslig och osmidig. Det ska det banne mig bli ändring på. Eller hur Oscar. Mmm, det är vi faktiskt ense om.
//Max

Ring mig Max!

Än har skeppet inte seglat!

//Mackan

Förbannelsens fredag

Vad är det för fel på den här fredagen? Jag sitter kvar på jobbet, inte en djävel ska dricka pilsner och alla låter helt förstörda.

Marcus vill ta det lugnt för att han har tidigt bandymatch imorgon, sen när har det hindrat dig? Westerdahl ligger hemma i Nacka för att vakta sin lillebror, som verkar ha fått samma alkoholgener som sin storebror. Snutdjäveln ska vi inte ens diskutera. Elpojken hatar öl. Runnemo är väl inne på sitt tredje konditions-test för dagen. Min Thailands-förstärkning Henrik Nordenfors gick och la sig kl. 16,00. Min room mate är inne på sin nittonde timme på jobbet, då har han bara tretton kvar.

Det blir till att ringa reserverna. Blir du kontaktad ikväll är du alltså en reserv. Var stolt, det är få förunnat!
//Max

Min skånske vän

Egentligen var det tänkt att jag skulle åka iväg och skriva en labbrapport med min klasskompis Erik, ni vet han "massakermannen"

Men jag orkade inte lämna mitt hem så sitter här och gör ingenting istället. Då insåg jag att jag måste ju presentera Erik lite närmare för er därute. Här kommer en slice av hans, ibland udda, beteénde:

- När vi ska bestämma vilken tid vi ska träffas och plugga röstar han alltid för runt elvatiden medan vi andra förespråkar klockan ett. Klockan ett vinner alltid och han blir sur, tycker att vi är oseriösa och säger att han kommer åka till skolan vid elva och plugga själv. Sedan slutar det alltid med att han dyker upp strax efter klockan två, sist av alla.

- Han pratar ständigt om sitt nya liv, att han ska plugga mer och saker i den stilen. Förra terminen pratade han hela tiden om att efter jul, då ska han minsann ta tag i saker och ting och bli en exemplarisk student. Han skulle bland annat börja plugga någon timma varje dag i veckan. Naturligtvis har han fortsatt som oss andra med försenade inlämningar, missade föreläsningar och så långt ifrån varje-dag-plugg man kan komma. Nu pratar han istället om att skärpa till sig i tvåan.

- I början av vår utbildning drev han så mycket med vår klasskamrat Niklas Hägerklo att Niklas seriöst trodde att Erik hatade honom. Nu är de två de bästa av vänner.

Förklaringen till detta beteénde? Naturligtvis ligger det i att han kommer från staden där rikssvenskan är lika bortblåst som smålands skogar, Malmö...

//Mackan

Sova middag

Eftersom jag var uppe med tuppen imorse tänker jag nu ta ett "Power Nap". Max säger att den ultimata tuppluren ligger på tjugofyra minuter, han påstår att det är Nasa som har kommit fram till detta. Efter dessa tjugofyra minuters sömn ska man tydligen känna sig som en ny människa.

Känns som att Max är ute och cyklar, varför skulle Nasa pyssla med sådan forskning? De skickar väl sonder till Mars och dylikt.
Jag har i alla fall aldrig sett en amerikansk rymdfilm där de anropar jorden och säger: "Houston, we have a problem. My nap only lasted seventeen minutes and now I feel to tired to land on the moon..."
//Mackan

Ett nytt virus

Något som verkligen börjar irritera mig är folk som säger "de facto". Jag tror att det börjar bli lite trendigt att klämma in i meningar. Speciellt bland folk som har någonting uppkört i röven.

Riktiga översittare som egentligen inte vet vad de pratar om, använder de facto som om orden vore ett vaccin mot influensan. Nästa gång jag hör någon gubb-akademiker - med manchesterkostym från 1971 - spotta ur sig orden de facto så ska jag ställa mig tätt intill honom, knacka honom försiktigt på axeln och sedan, rakt i hans ansikte, hosta ut det lilla jag ha kvar av min vänstra lunga.
//Max

Tillbaka från de döda

Jag tänkte reinkarnera ett ord som jag och Marcus av okänd anledning råkade begrava alldeles för tidigt. Ordet uppstod en lördagmorgon (läs: lördag strax innan systemet stänger) i en kö till en mycket välkommen korv-med-mos-frukost.

Med en lätt nackvridning lyckades jag lokalisera en attraktiv kvinna som stod bakom oss i kön. Enligt manlig lag så måste man alltid vidarebefordra sådan information till vänner inom hörhåll. Lite diskret mumlade jag "det står en riktig Puma bakom oss i kön", Mackan, som troligtvis fortfarande hade över en prommille alkohol i blodet, uppfattade "det står en riktig Penna bakom oss i kön". Hans bristande hörsel kombinerat med min svikande artikulering bildade alltså ett nytt ord för snygga tjejer; Penna.

Charmen med penna är att det lätt går att sätta ihop med andra ord för att skapa en mening bakom det. Exempel följer:

Pennskrin - Snygga tjejer samlade i grupp.
Nyvessad penna - En tjej som just genomgått plastikoperation.
Trubbig penna - En snygg men jobbig tjej.
Penna med sudd - En snygg tjej med mens.
Penna med linjal - En snygg tjej och hennes kompis med små bröst.

Har ni fler förslag?
//Max

Min ålderdom

Hade en ganska intressant konversation med en äldre dam idag vid bullhållsplatsen:

Äldre dam: Är det fyrtiofyran (motorvägsbussen) som kommer nu?

Jag: Ja.

Äldre dam: Vad bra! Jag brukar nämligen aldrig ha bråttom så jag brukar bara gå hit och ta första bästa buss. Men idag har jag bråttom för en gångs skull så det var tur att det är fyrtiofyran som kommer nu.

Jag: Vad bra då.

Då slog det mig att när jag blir gammal ska jag bli exakt som henne. Jag ska valsa omkring i samhället och ge obetydlig information till allt och alla. Är jag i Konsum och handlar ska jag plocka upp en liter mjölk och säga: "Den här mjölken ska jag ha i kaffet" till närmsta person. Är jag på promenad och får möte säger jag: "Jag svänger höger nästa för jag bor där". Så ska jag fara fram, likt en kommentator till mitt eget liv. Alla kommer peka på mig i smyg och viska att där är den där konstiga gubben som pratar med sig själv. Och om jag någonsin kommer på någon med att peka på mig säger jag: "Ni pekar på mig för att jag ständigt kommenterar mitt eget liv" och går sedan stillsamt därifrån.
//Mackan

Surprise

Kom nyligen hem efter en lång dag. Tittar in i lägenheten och ser till min stora förvåning att Niklas har dragit ihop en oannonserad bögkväll. Jaha, vad ska man göra nu då? Äsch. Jag dyker inte med huvet före.


//Max

Dagens kändis

Pontus Gårdinger

//Mackan

Drömmar

Jag hade mängder av konstiga drömmar inatt.
Den ena handlade om att jag helt oannonserat åkte upp till Uppsala igen utan någon som helst aning om vad jag skulle göra när jag klev av tåget. På tåget försökte jag ringa både Spanne och Mats (som båda pluggar i Uppsala) men ingen svarade så ångesten förvandlades snabbt till panik. Sedan vaknade jag med ett ryck.

Sedan drömde jag om att jag hade sex med Meredith från Greys Anatomy, det får räknas som nattens jackpot då det hela var en mycket trivsam historia.

Den sista drömmen jag hade handlade på något sätt om Max. Vi två var på väg någonstans för att göra någonting med någon. Alllt var, minst sagt, väldigt vagt. Jag vaknade dessvärre innan jag fick några svar över huvud taget.

Finns det någon som är bra på att tyda drömmar därute?
//Mackan

En liten fråga?!

Kan någon hjälpa mig att definera termen; en liten fråga? Jag hör det hela tiden. "Hej Max, du... jag har bara en liten fråga.", "Max! En liten fråga bara!" och så vidare. Tro det eller ej men det är faktiskt aldrig just en liten fråga. Det är tamefan alltid raka motsatsen.

"Vad har du för parfym idag?", "Mår du bra?" eller "Vill du ha femhundra spänn?" gäller som små frågor. Enligt min omgivning verkar - en liten fråga - inledas med "Hur tolkar du...", "Vad skulle du säga i det här läget..." eller "Kan du granska den här uppsatsen som jag skrivit?"

Bestäm er människo-helveten.
//Max

Konversation med kassör

Denna, smått otroliga, konversation utspelade sig på ICA vid T-centralen för två timmar sedan:

Kassör: Hej!
Jag: (Tyst nick, för att symbolisera ett coolt tjena).
Kassör: Jaha, och vad är denna exotiska frukt?
Jag: (Fortfarande tyst och letar efter ett tecken på ironi i kassörens ögon eller mungipor).
Kassör: eehm, öööh... är det en Avocado?
Jag: Hmm. Ja.
Kassör: Ehehe... ok.
Jag: (Pekar på mina andra två varor) Det där är korv och pastasås.
Kassör: Aaaah, heheh.

Jag hoppas innerligt att det var hans första dag på jobbet.
//Max

Till Mackan och Micke

Grabbar, hur söta era kärleksförklaringar till varandra än må vara så måste jag säga det här:

Micke, du har flickvän och Mackan, du utger dig för att vara kvinnojägare. Ni kan väl försöka låtsas som att ni inte varsamt vill klä av er nakna för att ligga i sked hela natten i Marcus 90cm säng.

Ingen avundsjuka inblandad, bara sunt förnuft. Fan, bögigare killar får man leta efter.

//Max

No Poo

Läste i tidningen idag om en ny typ av hårvård som kallas No Poo. Det går ut på att man ska sluta använda schampoo när man duschar och då kommer håret få mer glans, lyster och allt annat man vill att ens hår ska ha.
Denna artikel skulle ha gått helt obemärkt förbi i min värld om det inte vore för att jag förutsåg just detta för länge sedan. Jag slutade nämligen tvätta håret med schampoo för över två månader sedan, helt övertygad om att mitt hår skulle må bättre då. Vem kunde tro att jag var helt rätt ute?

Nu när jag funnit min nya talang, att förutse hårvårdstrender, måste jag utnyttja detta. Jag ska lägga mig i sängen och klura tills jag kommer på nästa stora grej, något med honung tror jag. Sedan ska jag lansera den först av alla och tjäna storkovan...
//Mackan

How come?

Försökte ringa min vän Micke Svensson idag, han svarade inte. Kom då att tänka på en gammal Tomas Ledin text:

"Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sen vi sågs."

Det är nämligen så att på senaste tiden har Micke börjat svara allt mer sällan när jag ringer honom. I nuläget skulle jag uppskatta det till att han svarar var tionde gång ungefär. Och ringer tillbaka gör han aldrig heller. Är han sveriges mest upptagna man eller gillar han inte mig längre?

//Mackan

Nära ögat

Insåg just att min äldsta vän Andres Campbell fyller år idag.
Slängde just iväg ett sms där det stod kort och gott : "Grattis!"

Svar: "Det var på fitthåret. Tack"


//Mackan

Intervju med Niklas Blomdahl

Hej Niklas, hur är det med dig?
Jo tack Max, det är bara fint!

Vad skönt att höra. Du, jag har tänkt på en sak... du har väldigt fint hår.
Nähmen, tack! Härligt att folk lägger märke till det.

Hur gör du egentligen för att det ska se ut som att det alltid är lite fuktigt?

Ja du, det är en tuff konst att bemästra. Först kissar jag i ett decelitermått sen doppar jag fingrarna i det och skvätter varsamt ut över hela håret. Jag avslutar med vanlig hårspray.

Smart tips! Men luktar det inte konstigt?
Nej, jag har åtta olika parfymer i håret allt från den gamla klassikern "Date" till Armanis "Black".

Ja då slipper man såklart till och med de värsta av odörer. Hur ser du till att hålla det så bakåtslickat då?
Jo, jag börjar med att på mig hockeyhjälm i nitton timmar. Sen fönar jag det ordentligt och så måste man ju se till att kamma sig med en nykokt kotunga varje halvtimme.

Och för glansen?
Många har frågat men det är en hemlighet jag inte tänker berätta. Sädesvätska och gorgonzola-ost är en hint.

Tack Niklas, jag känner mig nöjd där. Jag tror att bloggens läsare har lärt sig mycket av dig.
Tack själv Max, alltid trevligt att ställa upp i offentliga sammanhang.
//Max

Mackans dilemma

Ibland känns det som att jag inte riktigt känner Mackan. Var han ironisk när han skrev inlägget om sin middag? Han är väl för fan så nära ett U-landsproblem man kan komma?

Här sitter jag och väljer mellan biff tartar och en finare oxfilé med ugnsbakad potatis. Det om något är väl en bit ifrån U-länderna.
//Max

Massaker

Under vår föreläsning idag hade jag och Erik en disskusion om hur man på bästa sätt kunde genomföra en massaker i en föreläsningssal på KTH. Tro det eller ej men det är inte första gången vi pratar om detta spännande ämne.

Erik är helt insnöad på att man först ska skjuta läraren i knät med ett sniper rifle, sedan gå fram och kallt avrätta honom/henne. Sedan dra fram två maskingevär och bara skjuta på allt som rör sig. Under tiden ska jag och Hägerklo bevaka de två utgångarna utifrån och skjuta alla som tar sig ut levande. Han kunde också tänka sig att blanda in ett armborst där i början någonstans.

Själv är jag mer sugen på att smyga in, helst när läraren har släckt ned för att visa någon overhead eller dylikt. Då ska jag skära halsen av någon på de bakre raderna där det oftast bara sitter ensamma själar. Jag fortsätter sedan på samma sätt och skär halsen av så många som möjligt tills jag bli påkommen, då slänger jag en handgranat mot nedersta raden och tar skydd. Efter smällen drar jag maskingevär och skjuter hej vilt.

Det vi dock kunde komma överens om var att när allt var över ska vi gå tillbaka in i salen och skära halsen av alla som det finns minsta gnuta av liv kvar i.

Är detta ett vanligt diskusionsämne på KTH eller är det bara vi som är sjuka i huvudet?

//Mackan

Dilemma

Ska jag äta falukorv/makaroner eller fiskpinnar/ris till middag?

Inget u-landsproblem direkt.
//Mackan

Raggtid

Klassisk textrad från Just D:

"När som helst å hur som helst är allt du behöver veta,
å väljer du sedan vem som helst så slipper du gå å leta

somliga tycks tro att det räcker med att stå å glo,
men den bästa väljer i dom flesta lägen i att bara gå fram å sno,

för Raggtid, Raggtid, alltid är det Raggtid..."

//Mackan

Förbjudet SMS

Fick just ett sms ifrån en gift kvinna som löd:
"Åh, vad synd att vi inte kan ses ikväll, jag har längtat efter det hela dagen. Imorrn eller onsdag då?"

Känner mig smutsig.
//Mackan

Bio

Min room mate försöker få mig att följa med på filmen Jumper på bio. Keep your shirt on, man. Jag går inte och ser skitfilmer. Jag kommer inte att se någonting för än 10.000 BC har premiär.
//Max

Veckans Westerdahl III

Återigen dags för en liten berättelse om mannen som inte alltid tar världens bästa beslut på fyllan, Westerdahl.

Denna historia utspelar sig på en inflyttningsfest hos Sandra Ericsson, någonstans i Orminge.
Jag var bjuden och Max var mer eller mindre bjuden, vi två kommer alltid i något slags paketpris som bekant. Hur som helst var Westerdahl inte bjuden men efter lite smooth talk från min sida (som jag ångrar bittert idag) var han också välkommen.
Vi tre förade hemma hos mig och allt var som vanligt, dvs att ölen flödade duktigt och promillehalten steg i rekordfart.

Runt 22.00 var vi på plats hos Sandra och väl där började Westerdahl agera minst sagt osmidigt.
Ganska omgående gick han fram till Sandras pappa och sa, utan att hälsa, "Jag börjar bli riktigt full och när jag är riktigt full, då gillar jag att ha sönder saker". Sedan tittade han sig runtomkring i lägenheten och gick sin väg utan att säga ett ord till.
Strax därefter fick han tag i en chipspåse som han åt på sitt egna lilla vis. Var tredje näve han tog släppte han nämligen på golvet. Så höll han på, två nävar i munnen och en på golvet, tills påsen var tom och golvet fullt av chips.

Vid det här laget hade jag och Max blivit varse om hans beteénde och insåg att det nog var bäst om vi tog honom därifrån. Efter viss övertalan, och löfte om kareoke, gick han med på att lämna lokalen med oss. Han var dock inte helt färdig än.
Det sista han gjorde innan vi gick var att han började skalla toalettdörren hejdlöst i tron om att Max var där inne. Men i själva verket var det inte Max som var inne på muggen utan bara en vettskrämd tjej.

Vi rundade sedan av kvällen på Kickis och Westerdahl är, som ni säkert förstått, inte välkommen hem till Sandra längre...

//Mackan

Ett rätt skönt samtal

På vägen hem idag ringde telefonen. Det var en sköterska från Huddinge Sjukhus på andra sidan luren. Ganska omgående sa hon: "Alla prover såg bra ut".
De fem orden betyder, minst sagt, väldigt mycket för mitt framtida liv. De fem orden betyder att jag inte har några könssjukdomar, att jag inte har HIV och att jag inte är infertil. Ganska sköna besked med andra ord.

Varför hade jag då varit och lämnat alla dessa prover på sjukhuset? Det får ni reda på en annan gång men jag kan avslöja att det hela har att göra med en väldigt osjälvisk gärning från min sida.
//Mackan

Ett citat att använda

NHL-bloggaren Per Bjurman skrev en skön mening i sin blogg igår:

"Utlandssvensken i kommentatorsspåret tycker att jag borde ha åkt till Buffalo idag, för att jag ”gillar” Buffalo.
Keep your shirt on, man. Det finns ingen som ”gillar” staden Buffalo i slutet av februari..."

Keep your shirt on, man. Den ska vi ta efter. Keep your shirt on, man. Har man väl börjat säga det vill man inte sluta, det ligger så härligt i munnen.
//Max

Tandläkare sökes

Jag har sån djävla tandvärk. Min amatördiagnos är att jag har stött på karies under emaljen i H8, kanske H9. Men vad vet jag, jag har ju aldrig haft hål i någon tand tidigare. En tes som jag bedriver är att man kan borsta bort problemen. Har vi någon tandläkare som läser detta? Jag behöver en bekräftelse eller en dementi. Omgående!
//Max

Skolka?

Mackan skriver i inlägget under att han tänker skolka från sin lektion nu på morgonen. Det gör att jag börjar fundera lite över ordet skolka. Först och främst är det ju ett väldigt fult ord. Det låter plockat från Baltikum, som att en svettig och hockeyfrisyr-klippt est har talat om för någon baksnusande snickargubbe med "hammartumme" att det är vad strunta i jobbet heter på estninska. I början var det bara kodspråk på byggarbetsplatser men ganska snabbt spred det sig vidare i entrepeörskretsar där man "skolkade" från frugan på kvällarna. Deras äckliga mobbarbarn tog begreppet vidare och till slut stannade ordet på skolgården.

Vad jag egentligen skulle komma till är ju att skolka var något man gjorde i typ fyran. Hade Marcus gått i fyran hade han fått mycket credd för att han skrev det i bloggen. "Tänk om dina föräldrar ser", hade de andra barnen sagt till honom dagen efter. Mackan hade lugnt puffat upp sin lugg så att den inte skulle hänga över ögat och med lite lätt bakåtlutat huvud svarat "Äh, vafan. Som att jag bryr mig?!". Ett lätt sus av beundran hade hörts i klassrummet och Marcus hade varit dagens coolaste lilla ungdjävel.

Men nu är inte Marcus nio år längre. Marcus är 21 år och går på KTH. Jag undrar därför, sitter ni framför era datorer och nästan tappar andan av beundran för Mackan, eller tycker ni precis som jag att han är ganska töntig och ansvarslös?
//Max

Frånvaro

Som ni kanske märkt har jag inte gjort många knop rent bloggmässigt idag. Det beror på att jag under dagen har hjälpt mina päron att flytta samt spelat två bandymatcher. Allt detta med en bakfylla som heter duga innanför skallbenet. Varken tid eller ork har således funnit.

Men imorgon börjar vi på ny kula. Ny vecka. Jag tror jag börjar med att skolka från min första lektion och tar sovmorgon till klockan ett...
//Mackan

Kvällsnöje

Nu ska jag strax åka iväg med Wiktor Westerdahl och hans rumskamrat Allan för att fördriva kvällen. Jag ska först piska dem i pingis och sen i squash. Det blir kul men inte särskilt ansträngande.

Allan är lite lustig, det är nämligen näst intill omöjligt att se skillnad på honom och "Sponge Bob Square Pants", eller "SvampBob Fyrkant" som han heter på svenska. Tyvärr saknas helbild på Allan men ni ser ändå den skrämmande likheten:



Vem är vem?
//Max

Nu är det allvar

Jag funderar på att skaffa mig en lite seriösare sida. En djupare, mer tänkande och ansvarsfull Max. Ta upp ämnen som växthuseffekten, svälten i Afrika och mobbingen i de svenska skolorna. Verkligen analysera och gräva i vad som egentligen händer, och varför det händer.

Jag tror att det kommer att uppskattas. Det viktigaste i min personlighetsförändring är att jag alltid kommer att kunna posera som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin. Sitta med armarna i kors, i en uppkavlad skjorta och stirra allvarligt in i kameralinsen. Bita ihop tänderna så att käkarna värker. Kanske knäppa upp skjortan några knappar extra, så att mitt brösthår sticker ut. Som pricken över i:et ska jag ta på mig ett par intellektuella glasögon utan styrka som visar att jag är beläst.

Vad jag än säger eller skriver så ska jag alltid avsluta med: "En av bloggen Laster & Dumheters skribenter - Max Ahlman".
//Max

Ett svårt val

Kom precis hem från krogen och jag är "trött och full", som Hagamannen brukar säga. Funderar på något vitsigt att skriva men min hjärna står blank. Som vanligt. Grannarna verkar ha myskväll så jag har två alternativ:

1. Öronproppar och huvudet under kudden.

2. Glädjas åt att någon i huset får till det, bädda upp lite skönt, sätta örat mot väggen, fantisera och njuta.

Det lutar just nu åt alternativ två...
//Max

Vad kan det vara på bilden nedan?

Vi gör precis som en ganska målmedveten (och bögig) kille på 17 år brukar göra. Vad kan det vara på bilden nedan? Vädra era tankar i kommentatorsfältet.

//Max

En ilsken man

Sitter hos Mackan och bloggar. Han är på ett djävla humör. Skriker och svär, muttrar och djävlas. Jag får knappt ta en pilsner.
Nu har han börjat dricka öl så jag hoppas att det ger med sig, det brukar göra det. Tyckte mig skymta ett leende alldeles nyss.

//Max

Uppsala

Jag lovade ju en utförlig rapport från våran Uppsalaresa i torsdags men helt ärligt finns det inte mycket att berätta. Det var en ruggigt rolig kväll men inga historier i Westerdahlklass utspelade sig tyvärr. Men här kommer några händelser från kvällen:

- När vi frågade pizzabagarn om hur lång tid det skulle ta med våra pizzor sa han: "Ah, 25 minuter. Jag börjar göra dem snart".
Bör tilläggas att det just då inte fanns en kund i affären och att han satt och snackade skit med en annan anställd.

- Jag spöade Erica i Singstar med de mediokra siffrorna 5000 poäng mot 4990. Sången var Blur - Song 2.

- Jag och Max fick gå förbi den 200 meter långa kön till Stocken tack vare att vi stod på listan. Det gjorde dock inte Spanne som snällt fick vänta i kön.

- När jag beställde fyra öl slängde jag fram lite pengar till killen i baren. Bartendern bara garvade och gav tillbaka 150 kr.
Pilsner var med andra ord lite billgare än vad min Stockholmfierade hjärna trodde.

- Vi dansade bara en gång på hela kvällen. Till vilken låt undar ni? "Alla som inte dansar är våldtäktsmän" naturligtvis.

//Mackan

Montage 2.0

Uppvaktad Paris Hilton hade bjudit till 27-årsfest i Las Vegas. Via kontakter kunde Mikkel Jensen ordna så att Hammarbyspelarna fick delta i firandet.

OBS! BILDEN ÄR ETT MONTAGE

Åh fan, Hollywoodskylten har inte bytts ut mot "Hammarbyskylten". Mikkel Jensen är varken fyra meter lång eller går på nattklubb i full matchmundering.

Djävla tur att de skrev med att det är ett montage asså...

//Mackan

Semester

Bokade just en resa till ett femstjärnigt härbärge placerat någonstans på en sandstrand i Thailand.

Jäklar, Max! Det går bra nu, tänker ni.
Njae, säger jag.

De 100:- som resan kostar lämnar inte börsen helt tom.
//Max

Brott, Glasögonorm & Lillesyrra

Begick just ett brott. Vilket undrar ni? Mord? Våldtäkt? Fortkörning? Brott mot griftefriden?
Ingetdera, mitt senaste brott mot lagen är att jag köpte två flaskor vin till en man på fel sida tjugostrecket som vill vara anonym men vikan kalla honom Glasögonormen.

Inte ens det faktum att min gamla flickväns väldigt snygga lillesyrra figurerar i en Systembolagetkampanj emot just detta brott får mig att ångra mitt kriminella beteénde.

Man kanske skulle bli kriminell på riktigt ändå. Krävs ingen direkt utbildning och man slipper tidiga mornar. Det kanske vore nått, då skulle jag och Max sitta med neddragna rullgardiner i någon källarlokal med ritningarna till ett bankvalv på bordet. Där skulle vi smida planer i Oceans Eleven-klass och planera allt in i minsta deatlj så inget går snett. Skulle det mot förmodan gå snett ändå hamnar man förvisso i fängelse, men det verkar inte vara så farligt. Speciellt inte i Sverige. "Man blir jävligt bra på pingis" som Tommy Körberg beskrev det.
Får nog marinera lite vilken bana jag ska välja. Civilingengör eller brottsling, hm...
//Mackan

Exponerad i Östersund

Det har kommit till min kännedom att jag är ett slags reklamjippo i Österund.
Vårt företag samarbetar med ett par butiker där uppe och när en kollega besökte dem för att presentera oss så hade hon med sig bilder på de anställda här. Bilderna på mig fick hon tyvärr inte tillbaka, de behölls i butikerna. Jag vet inte om jag ska känna mig nöjd eller lite smutsig. Så här ser det ut i en av butikerna:

Max som blompinne, kanske något vi ska börja sälja här på bloggen.
//Max

Äntligen!

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article1899584.ab

Hoppas de amputerar ett ben så slipper vi allt trams.
/Mackan

Liket lever

Nyss hemkommen från Uppsala och är helt tömd på alla tänkbara sätt.
Utförligare rapport kommer senare...
//Mackan

Uppsala

Som bekant så åker jag och Mackan till Uppsala ikväll. För att smälta in måste vi vidta vissa åtgärder; Jag funderar på att "plugga psykologi" och Mackan måste hotta upp sin nördiga KTH-utbildning. Han får plugga till lärare tror jag. Lågstadiet för att vara precis. Ja, så får det bli.
//Max

Montage

Bildens undertext: Utsatt för bluffmejl. Men kan du göra precis vad fan som helst i någon annans namn bara för att du gör det vid en datorskärm genom att hävda att det bara var ett skämt?, skriver TV4-profilen Patrick Ekwall efter att bluffmejl sänts i hans namn. Alexander och Calle Schulman. MONTAGE

Jag älskar det sista tillägget. MONTAGE. Aha, det är ett montage, Ekwall och bröderna Schulman sitter inte i ett rum tillsammans i varisn ruta med olika bakgrunder. Är de sant?! Jasså, Ekwall är egentligen inte fyra gånger så stor som Schulman-bröderna. Ok, då vet jag.

//Max

Bremen

Jag kan inte sova, är inte trött trots att jag skulle vilja vara det.

Som substitut sitter jag och sorterar lite bland alla mina bilder jag har på datorn. Bilder från Gotland, Grekland och inte minst Blåsut flandrar förbi på min skärm.
Jag fastnar dock för en specifik bild. Bilden är tagen i Bremen i våras och det jag gillar mest med den är att vi ser ut att må så bra allesammans där vi sitter på en bar i ett av Bremens risigaste kvarter. Att tjejen, som Max slingrat armarna runt, har en pojkvän som jobbar i samma bar som vi sitter vid och att mannen i mitten, Thomas, flera gånger under kvällen gick in på toaletten för att dra en lina bidrar även det till bildens charm.

Brud, Max, Hägerklo, Thomas, Mackan, Olsson

//Mackan

...och på tal om namedropping...

... så var jag på någon typ av konferens hela dagen. En av föreläsarna var förra utrikesministern Jan Eliasson, en 68-årig gubbe som under sitt tal två gånger använde just ordet namedropping. Dessutom slängde han iväg ordet dyngrak några gånger också.
Numer är han diplomat, det betyder att Kofi Annan ringer honom på daglig basis och att han har fått sitta i förhandlingar med Saddam Hussein. En skön gubbe helt enkelt.
//Max

På tal om Kallur...

...så delade jag bänkpress med Robert Kronberg på SATS idag. Enligt Lasse Anrell så sprang Kronberg bara en hundradels sekund snabbare än Kallurs världsrekord senaste helgen. Kanske inte så konstigt att han tränar extra på ett sunkigt gym vid Globen.

Mycket namedropping i detta inlägg...
//Max

Där sprack det

Såg just på Room Service att Sanna Kallur varit tillsammans med sin kille i tio år.
Jag som skulle ragga upp henne nästa gång jag hälsar på min syster i Falun. Nu blev det hela minst sagt knepigare...

Inte orolig

Om ni är frekventa läsare av denna blogg så kanske ni börjar bli lite oroliga för Max. Han skriver inlägg om sina emotionella störningar, att han är besviken på både mig och er, att han hatar orter han aldrig besökt och senast idag skrev han om att dundra i sig en massa piller. Ni kanske befarar det värsta, att han vilken dag som helst nu ska fånga fyrans buss med ansiktet eller dyka rakt ned i asfalten från sin balkong på tredje våningen.

Men jag kan lugna er.
Max är en drama queen av rang och dessutom på ständig jakt efter medlidande. Han mår nog inte så dåligt som han vill ge sken av.
Sen ska vi ju börja helgen i förtid med en fylla redan på torsdag,
det om något borde ju få även den mest deprimerade man på bra humör igen.
//Mackan

Celebert sällskap

Hade hoppats på lite celebert sällskap ikväll. Fick ett nej, och jag får titta på Champions League själv.

Mannen jag talar om är Joakim Runnemo.
Medan jag och Mackan satt på läktarna, långt förbi stadiet salongsberusning, smackade "Runholm" in 1-0 mot Djurgården i den Allsvenska premiären 2007. En av få som gjort säsongens snabbaste mål i Allsvenskan för att sen inte göra något mer, någonsin(?).

Vi är vänner trots den otroliga kontrasten i livsstil. Ett litet tecken på hur konstigt mänskligheten fungerar.

//Max

Hånad

Idag på min lektion i Vågrörelselära utspelade sig något komiskt.
Efter att läraren gått igenom att mycket långt tal på tavlan avslutade han med en snabb liten slutharang bestående av ett virrvarr av siffror. Sedan utspelade sig följande konversation inför klassen:

Jag: -Vad hände egentligen där på slutet?
Läraren: - Jag angav rätt enhet.
Jag: - Men hela den uträkningen då?
Läraren: - Både dessa två är ett (pekandes på tavlan) och multiplicerar jag med dem får jag rätt enhet.
Jag: - Ok.
Läraren: - Det hade man förstått om man varit lite snabb i huvudet.

//Mackan

Ångestdämpande?

Shit, vilken skitdag. Är djävligt sugen på att göra en Heath Ledger, dundra i mig lite olika pills så att obduktionisten meddelar att det var en olycka. För visst går gud efter hans skriftliga rapport? Jag menar, paradiset lockar ju.
//Max

100:- till fösta dumheten

Vi har alltså äntligen satt igång gåvomöjligheten. Ni sätter in pengar på kontot (uppgifter till vänster) och när summan når 100:- så gör vi något dumt för pengarna.

Det är självklart ni läsare som bestämmer vad för specifikt uppdrag vi ska utföra. Det kan vara allt från att svepa tio pilsner till att torka arschlet med hundralappen, er fantasi sätter gränserna.
Förslag på dumhet lämnas som en kommentar till detta inlägg. Vi väljer sedan ut tre finalister och genom en omröstning får vi fram en slutgiltig vinnare.

Så låt fantasin flöda i kommentarsfältet och sätt in en tia på kontot.

Veckans Westerdahl II

Det här är alltså del två i serien "Veckans Westerdahl". Förra avsnittet blev en succé och jag vet att ni har längtat efter fortsättningen. För att påminna er så handlar alltså detta om Wiktor Westerdahl och hans härliga fylleupptåg. Den här berättelsen ägde rum för ganska precis ett år sedan.

Jag och Marcus bodde, som tidigare nämnts, tillsammans i Blåsut. En fyra med två sovrum, ett vardagsrum, ett kök och ett pizzakartongsrum. Lägenheten var ett förfest-tillhåll både fredag och lördag. Ofta var Westerdahl en av VIP-gästerna.Så var även fallet den lördag vi ska prata om nu:

Vi samlades en tapper skara på Åstorpsringen 15. Alla var väldigt taggade (vissa mer än andra) för en lång och händelserik kväll. Ölen började öppnas och ganska snart hade vi fått i oss ett par stycken.Wiktor som, sin vana trogen, hade fått i sig flest började känna sig lite sömnig. Kanske var det för att han cyklat runt hela veckan med post till människor han inte känner, kanske var det för att han på lördag morgon hade vaknat på någon av röda linjens tunnelbaneperronger. Jag kommer tyvärr inte ihåg.

Hur som helst, tog Wiktor ett beslut som han ansåg skulle vara avgörande för hela hans kväll "Grabbar, jag tar en power nap. Väck mig om tio minuter.", sluddrade han ur sig några sekunder innan han somnade i något som kan vara historiens mest obekväma soffa.
Goda vänner som vi är tog vi det gemensamma beslutet att vi skulle låta Wiktor sova lite längre. Eftersom förfesten var inne i ett ganska trevligt läge, allsångt, drinkblanding och kanske till och med lite raggande, så gjorde det inte så mycket att vi hade en ung brevbärare sovandes på en av sofforna.
Det började närma sig avresa och Wiktor sov fortfarande djupt i sitt hörn av lägenheten. Folk var på väg att väcka honom men jag och Mackan insåg att det fanns ett roligare alternativ. Vi övertalade de andra på festen att låta honom sova för att se när han skulle vakna och vad som då skulle hända.

Kl. 03.00, ungefär, fick jag ett samtal från en ganska förbryllad ung man med nyvakenhet i rösten. "Öhhh, hallå! Var fan är ni?" "Vi är precis påväg hem från krogen, det var sjuukt drag, du skulle vart med!" "Vad i helvete!!!" och så vidare. Till slut meddelade jag snällt att vi snart var hemma och att vi kunde prata då. "Ok, din djävla bögdjävel!", slände Wiktor ur sig.

När vi kom hem runt kl. 05.00 hade Wiktor somnat om, men vaknade av vårt efterfestkåta gäng. Han var inte märkbart upprörd över att vi lämnat honom och att han missat själva krogsvängen, utan han var förbannad över att det var "sex dagar kvar till man får dricka pilsner igen". Det stämde inte riktigt, innan herr Westerdahl somnade om tröck han i sig åtta öl till. Minns jag inte helt fel så låg han sussandes med ett stort leende över läpparna.

Det finns få män som älskar öl på samma sätt som Wiktor, när han öppnar en bira lyser hans ansikte upp. Det påmminer om ett litet barn på julafton, förväntningarna, glädjen och lyckan gör, just den stunden, hans anlete till det vackraste på jorden.
//Max

CSI

Såg just på CSI New York. Ett program som kanske inte alltid dryper av kvalité direkt men som ändå är sevärt tycker jag.
Men det är en sak jag inte riktigt förstår.
De det handlar om är ju som alla vet Crime Scene Investigators. Då tycker man väl att deras jobb borde vara att samla ihop bevis och säkra spår från brottsplatser för att sedan lämna över själva utredningen till Brad Pitt/Morgon Freeman eller några andra supersnutar. Men de konstiga är att Gary Sinise och de andra nissarna i CSI gör ju allt samtidigt. De samlar bevis, förhör folk till höger och vänster, är först in när de ska storma en misstänkts lägenhet och fan å hans moster.
I alla amerikanska filmer är ju alltid stjärnorna de som jobbar på "Homicide" medan de som samlar bevis bara nämns i förbifarten.
I CSI är dessa mordutredare som bortblåsta.

Hur går det egentligen till på riktigt? Är det jag som missat något?
//Mackan

Godnatt-SMS

Så här kan ett SMS från Mackan se ut, det här fick jag kl. 02:00 en fredagkväll när jag hade sällskap. Hon ville se vad det var för något. Varför inte? Innehållet i den mystiska koppen får ni lista ut själva.

//Max

The Contest

Ni känner väl till att man inte behöver gå ut med soporna
förän det som slängs ramlar ned på golvet?

Jag känner på mig att detta kan bli en segdragen batalj mellan mig och my roomie Jocke...

//Mackan

274

Det första jag läser när jag vaknar runt lunchtid är att Max är besviken över besökarantalet. Visst är 274 inte någon gigantisk siffra men låt oss vända på steken istället. Innan vi började blogga var det väl typ bara Micke Svensson som lyssnade på all skit vi får ur oss.
Nu är det i alla fall 273 fler som "lyssnar" och det är ju en procentuell ökning som heter duga.
//Mackan

Morgon-SMS

Kl. 09:00 imorse fick jag ett SMS från min härliga vän Micke Svensson:

"Påminner om din slogan för en natt med dig..."
//Max

Själevad

Mitt framför mina ögon ligger det en lapp med en adress till någon i Själevad. Finns det något ställe i Sverige där jag absolut inte vill bo så är det just Själevad.
Om jag hade en pistolmynning mot tinningen och någon ställde ett ultimatum "Flytta till Själevad annars knäpper jag dig!!", då hade jag troligtvis tagit kulan. Utan att ens fundera särskilt länge.

Det känns bara som att Själevad är tragikens mecka.
Det finns en gata som går igonom hela orten, nere i "stan" ligger Aghatas kiosk där kolan är 90 öre billigare än konkurrenten Konsum (som nu heter Coop men alla i Själevad säger fortfarande Konsum, det har ju alltid hetat så).
Krister och Elin har just skillt sig och senaste halvåret har byn diskuterat vem man egentligen tycker bäst om, Kristers älgfärs är ju den bäst malda i hela Själevad men Elin är ortens frisör och henne måste man hålla sig på god fot med.
Anders, som bor i det gula huset, har råkat backa över grannens galt med sin Volvo 440 och är nu skyldig honom 4,3 liter starksprit med "kumminbränning".
I söndags var inte Jonssons i kyrkan, trots att de var ansvariga för kaffet, hoppas verkligen att det fanns en god förklaring till varför de inte dök upp.

Och sådär fortsätter det, ni förstår säkert hur jag menar och varför jag blir nedstämd och ledsen varje gång jag hör namnet Själevad.

Sen kan man ju självklart vända på det, under tiden som jag skrev detta stycke så drack jag två koppar kaffe, gick på toa för att sminka bort begynnelsen till en finne, "wikipediade" Själevad, pratade i två mobilsamtal och tog emot åtta e-mail.
Skulle någon från Själevad göra sig lustig över det så skulle han ha min fulla respekt.
//Max

Jag vill vara din Margaretha

Ni vet väl att utanför Dramaten i Stockholm står Margaretha Krook? Men eftersom hon dessvärre har tagit ned skylten sedan några år tillbaka står hon bara där i gjuten form. Jag vet ingenting om henne förutom att hon var en skådespelerska av dignitet men det hör inte hit.

Det märkliga var att förra vintern hade jag och Max som en liten tradition att alltid hälsa på Margaretha innan vi åkte hem från krogen. Varenda kväll vi hade varit ute och slarvat tog vi oss ned till henne och tog lite riggade bilder, såsom denna ovan där Max bjuder på köttbullsmacka med rödbetssås. Det var liksom aldrig något snack om vi skulle gå ned utan när klubben stängde vara det bara så. Då skulle Margaretha förnedras på bild helt enkelt. En gång skjutsade jag runt Max på en lastvagn runt halva Stureplan bara för att få lite quality time med henne.
Jag vet inte varför vi gjorde detta gång på gång, jag vet inte heller varför vi slutade med det helt abrubt och jag vet defintivt inte vilka behov som stillades genom att låtsas slicka Margaretha Krooks fitta halv fem på morgonen framför en kamera.
//Mackan

Godnatt!

Ni får ursäkta mig kära läsare, kära fans, kära beundrare. Min aktivitet under dagen har milt sagt varit en besvikelse. Jag kan inte på något sätt hitta en förklaring som är god nog. Tröstar det er lite om jag säger att en lättare söndagsdepression har förpestat mitt sinne? Jag hoppas det.

Ni har läst Mackans rapport från gårdagen och jag hoppas att ni är nöjda med den. Jag har faktiskt inte just nu kraft att komma med något eget. Han missade bara den lilla detaljen att jag gjorde fem mål i de två matcherna idag. Alla helt utan någon hjälp från lagkamrater, någon måste ju bära den skuta vars akter stolt skriker ut namnet Pilsnerpojkarna.

Imorgon ska jag skärpa mig. Komma med något roligt, något nytt och förbluffande. Nu är timmen sen och jag har en natt med mardrömmar att ta mig igenom. Jag antar att ni har detsamma.

"See you when I see you", som Danny Ocean skulle ha sagt.
//Max

Gårdagen

Gårdagskvällen bjöd på mycket mer än fredagen kan man minst sagt säga. Jag höll dessutom distansen ut och var kvar till stängning vilket, enligt min mening, bara det är värt en stående ovation.

Kvällen började med Snooker på Eurosport med Spanne, och både jag och Max drog såväl en som två snookerskrönor från Kim Hartmans historiearkiv.

Efter två öl på en otroligt trång irländsk pub hamnade vi tillslut på Skeppsbar vid Slussen. Det var min första repa där någonsin och det var ruggigt kul där inne. Tror dock inte att själva Skeppsbar hade så mycket med själva kulheten att göra utan det var snarare sällskapet som bjöd upp till dans, bokstavligt talat. Hjältarna var, förutom jag och Max såklart, Spanne, Lantz, Malin, Henke, Nastassja och en overdressed Ludde från Danderyd. Det förekom bedömning av rumpor till höger och vänster och jag och Nastassja kom fram till att anledning till att vi inte riktigt var polare då hon var tillsammans med Max berodde på att båda tyckte att den andra tog upp för mycket av hans tid. Man kan lugnt påstå att hela gänget var "väldigt mottagligt för vissa typer av excesser", som Persbrant brukar säga.
Hur som helst slutade kvällen på Söder för egen del så Jocke fick packa min väska inför innebandyfighten med Pilsnerpojkarna imorse. Knackigt spel inledningsvis men när vi väl nyktat till spelade vi upp oss och vann båda matcherna med uddamålet, helt enligt planerna.

Till sist en trevligt nyhet för alla i Uppsala: På torsdag dundrar jag och Max upp till studentstaden för korridorsfest så om ni har lust och tur kanske ni stöter på oss.
Men jag höjer dock ett varningensfinger till alla kvinnor i Uppsala; glöm aldrig bort att om du stöter på oss så stöter vi på dig...
//Mackan

Nya tag

Äh, nu glömmer vi gårdagens fadäser och försöker igen tycker jag.
Om det slutade bättre än igår får ni reda på imorgon.
//Mackan

Långa minuter

I måndags upplevde mitt livs längsta två minuter. Jag ringde Södersjukhuset för att få svaret på mitt HIV-test. Damen som svarade var lugn och sansad och bad mig "dröja kvar några sekunder", sekunderna förvandlades till minuter och min puls började slå snabbare och snabbare. Min hjärna hade redan; planerat hur jag skulle berätta den tragiska nyheten för mina nära och kära, komma fram till att ett liv utan sex är ok och övertygat sig själv om att eremiter är rätt coola.

Damen kom till slut tillbaka, började med ett nonchalant "ursäkta att det dröjde" och avslutade med "jaha, allting ser jättebra ut, du är frisk. Tack för att du ringde!"

"Tack för mitt livs värsta samtal kärringdjävel!" borde jag ha gormat. Istället tackade jag snällt och önskade henne en härlig måndag.
//Max

Robin Fransson

Frasses nya profile picture på Facebook.

Den mannen är ljuvlig på alla sätt.

//Mackan

Emotionella störngar

Jag har psykiska problem. Jag gråter inte på min morfars begravning men när tyska Neuner kniper guldet i skidskytts-masstarten så briser det. Jag sitter här och storbölar.
//Max

En insikt

Eftersom jag inte minns ett jota efter klockan tolv så kanske det var lika bra att slänga in handduken tidigt. Minnesluckan blev på nått sätt kortare då.
//Mackan

Gårdagskvällen i bilder

Till mitt försvar så är besvikelse ett svårt ord att stava (åtminstone med ett tiotal pilsner och några drinkar i blodomloppet). För att hjälpa Mackan med minnet så lägger jag upp ett litet bildmontage:





Slutsats: Jag kanske borde ha insett att den här mannen var påväg utför.
//Max

KUKEN

Om du är besviken Max vad är då jag? Jag sitter här i min egen skit med minst sagt bristfälliga minnesbilder och kan inte somna om.
Det där med att jag kastade in handduken redan kvart över ett tänker jag inte ens kommentera. Mest för att jag inte finns ett dyft efter klockan tolv och för att det förmodligen stämmer. Det enda jag vet är att när jag vaknade och tittade på mina utgående samtal från igår natt insåg jag att det faktum att Max är min fiende knappast är mitt mest akuta probelm just nu.

På agendan nu står lite mer sömn om möjligt och sedan internmatch med fotbollen som säkert ställs in pga snö. Efter det ska jag antingen ta tag i mitt liv eller sätta en hagelbrakare i munnen, den som lever får se.
//Mackan

Besviken

Är det ett ord jag kan stava till så är det besvikesle. Åtminstone efter ikväll. Kasta in handduken vid kvart över ett är "inte ok" som Stockholmarna brukar säga. Marcus Thörn är nu mer fiende än vän. Observera detta snälla läsare. Det här tog mig, by the way, tjugo minuter satt skriva. PUSS!!!
//Max

Fredagsdrinken

Lets Dance VS På Spåret

Ikväll kl. 20.00 kommer nästan fyra miljoner svenskar att bänka sig framför tvapparaterna. Hälften kommer att se på Lets Dance och den andra hälften väljer På Spåret.

Vilket av dessa program kommer Marcus och Max att titta på månne?
Och vad kommer de att förtära till valda program?

Varje fråga är värd ett poäng, två korrekta svar ger tre poäng.
Å vi går in till dressinen...
//Mackan

Vår dag

Igår var det alltså alla hjärtans dag som bekant. Överallt i världen satt det par och åt middag tillsammans, gav varandra blommor och choklad eller annat trams för att sedan åka hem och skinka på varandra duktigt. Hela konceptet runt denna dag, utom själva påskinkningen, ger mig avsmak men det är en annan historia.
Hur som helst tycker jag inte riktigt det är fair mot oss singlar i samhället. Alla som lever i en relation får en dag om året då de ska vara extra lyckliga och få presenter hit och dit men vad får vi?
Därför tycker jag det är hög tid att jämna ut balansen i universum så härmed utser jag denna dag, den femtonde februari, till:
"Alla runtknullares dag".
Hur bör man då fira "Alla runtknullares dag" på bästa sätt? Det mest lämpliga är helt enkelt att gå ut på krogen ikväll med ett öppet sinne och supa sig assalongs. Det ska i alla fall jag och Max göra...
//Mackan

Mitt skrivbord

Som kontorsarbetare är det väldigt viktig att ha koll på sina papper och sina små uppdrag. Man måste alltid snabbt kunna hitta det ärende man för tillfället sysslar med. Ibland ringer en stressad chef med en korrigering eller någon ny upplysning.
Därför har jag ett system där jag med kirurgisk precision placerar ut mitt skrivbordsmateriell.

//Max

Tito 2.0

...en våldtäktsman!
//Mackan

Tito

Mycket nyheter om Tito Beltran i dessa dagar. Jag tycker inte alls illa om honom. Han verkar ju vara ganska fin och omtänksam, en sansad stil... och ja, något mer. Kommer du ihåg Mackan?
//Max

På tal om Gert

I föregående inlägg nämdes Gert Fylking lite i förbifarten. Det fick mig osökt att tänka på mitt minst sagt dråpliga möte med Gert på en krog på söder för några veckor sedan.

Jag hade åkt in till stan för att träffa min gode vän Anton Bergman som, med ett par polare, satt och drack lite pilsner på en Söderkrog vars namn jag nu förlagt. Efter en förhållandevis trevlig sittning var det dock dags att röra på sig strax innan klockan ett efter som haket stängde då.
Det märkliga var att på just detta ställe betalade man garderobskostnaden då man hämtade ut jackan och inte vice versa, som är brukligt.
Nåväl, efter långt köande med varsin tjuga i handen var det äntligen min tur. Då, från ingenstans, dyker en märkbart berusad Gert Fylking upp och skriker och svär åt killen som jobbar bakom disken i garderoben. Han är så upprörd att han efter ett tag till och med börjar veva mot killen och försöker ta sig förbi disken. Då griper vakterna in och släpar bort Gert men han lyckas slita sig loss och försöker återigen svinga mot den stackars killen i garderoben. Då helt plötsligt kommer Johan Wahlström springandes, ni vet han från Parlamentet på tv4, och skriker: "Gert, lugna dig för fan". Efter kortare samtal med såväl Johan som vakter lämnar Gert lokalen stillsamt. Johan går och tar i hand med mannen i garderoben och ber om ursäkt för allt strul. Nu när jag äntligen fick hämta ut min jacka efter allt tomult passar jag på att fråga killen varför Gert var så fly förbannad. Då var det tydligen så att han givit garderoben femtio kr och fick således trettio kr tillbaka men Gert levde i tron att han betalt med en fumhundring och blev alltså störttokig då han trodde att de blåst honom på fyrahundra spänn.

Även om Gert var under the influence och han säkert gav en femtiolapp till garderoben så hyllar jag hans beteénde och om jag träffar honom igen ska jag säga: "Gert, stå på dig, låt inte de djävlarna i garderoben ta dig!".
//Mackan

Säkert

Det finns många som inte tycker att Kung Carl XVI Gustaf och hans familj ger Sverige särskilt mycket. Personligen hävdar jag att de har fel. Kungen har flera härliga egenskaper och många oförglömliga framträdanden. Som tack för att jag har fått ta del av just ett specifikt citat skulle jag kunna betala dubbelt apanage i hela mitt liv.

Kungen hade just avklarat den striktaste sittningen av dem alla; Nobelmiddagen. Han ville andas ut och gick mot något hörn i lokalen för att ta sig ett bloss. Självklart kommer, en då underbetald, Gert Fylking och sticker upp SVT-mikrofonen under näsan på honom. "Tycker Kungen att det var en bra Nobelfest?". Kungen som hamnade i en ganska otrevlig sits (han hade ju fått strikta order av Tarras-Wahlberg att inte röka) såg ut som att han just kissat på sig. Han svarade på frågan med ett "Säkert." och vände sig bort.

Just detta har jag anammat. Det går att använda i så stor utsträckning. Här kommer några exempel på situationer då jag använder det:

Första gången jag har sex med en tjej som jag egentligen inte bryr mig om:
"Var det skönt för dig?"
"Säkert"

Följdfråga:
"Du är väl fri från könssjukdomar?"
"Säkert"

Det kanske går lite längre:
"Du sa igårkväll att du älskar mig, menar du verkligen det?"
"Säkert"

Jag har klarat mig ur många obekväma situationer tack vare kungen. Gör efter mig och sluta klanka ner på denna underbara man.
//Max

Succé

Redan nu, med flera timmar till godo, har bloggen detta dygn fler nya unika besökare än föregående. Hur ska detta firas mån tro?
På det enda sättet man kan fira naturligtvis: med en "Mormors Dubbla Chokladflarn" och en pilsner.

//Mackan

Smidig konversation

Hade min första msnkonversation någonsin med en kompis från bandylaget. Detta sas:

-sN- säger:
Tja
Max säger:
tjenare
-sN- säger:
Taggad?
Max säger:
för?
-sN- säger:
sön?
Max säger:
haha, japp som fan
Max säger:
du?
-sN- säger:
aaa
-sN- säger:
Hur stavas prinsessa på eng?
Max säger:
Princess
-sN- säger:
ok
-sN- säger:
ty
Max säger:
lungt
Max säger:
syns sön då
-sN- säger:
aa tja

Komperativ studie

Var precis nere i min lokala Konsumbutik och handlade lite varor. Med mig hem fick jag ett kg ris, ett kg pasta, en falukorv, trettio fiskpinnar, niohundra gram kyckling, två nudelpaket, tandkräm och en burk gammaldagskarameller. Allt detta för endast 127 kr! Pastan var väl knappast al dente och kycklingarna som fick sätta livet till bodde nog inte i en tvåa på Manhattan direkt men ändå.
Hur som helst så slog det mig att 127 kr är ju i runda slängor vad en drink kostar ute på krogen numera. När man jämnför dessa två inköp med varandra är det ju egentligen helt sjukt att man gång på gång står där och vinglar i baren med en sexa Tom Collins i handen.
Mat för en vecka eller ett glas akohol? Tja, olika situationer kräver ju oilka prioriteringar helt klart.
Sen måste man ju lägga till det faktum att man förmodligen får ligga oftare om man frågar: "Hej, får jag bjuda på en drink?" ute på krogen än om man frågar: "Hej, får jag bjuda på falukorv och makaroner eller tveksamt paketerad kyckling med ris och lite gammeldagskarameller?"
//Mackan

Sveriges mest precisa öppettid?

//Mackan

Underhållning i världsklass

Jag har snubblat över en underhållningskälla som får mig att skratta, ja i alla fall le, vid varje besök. Det här är humor (& glamour) på en nivå som jag och Marcus aldrig kommer att kunna nå.
Titta in och upptäck att ni inte kan ta er därifrån utan att känna er som en lite bättre människa.
//Max

Roliga mail

I mitt jobb får jag ungefär 30 mail om dagen. De allra flesta skrivna av idioter. Ibland kan det bli ganska roligt, jag har ett exempel som nådde min mialkorg förra torsdagen:

"Golf till Spanien!
Special golf resan till Spanien blev en lyckad succé, nästa år kör vi igen!"

Förutom särskrivningarna, som är mer regel än undantag i den här branschen, så älskar jag att resan blev "en lyckad succé". Det var liksom inget snack om att det skulle bli succé. Jag undrar om mailet som gick ut innan resan löd:

"Golf till Spanien!
Snart är det dags för vårens succé resa, packa grejorna och njut. Vi vet redan att det blir succé, meddela oss i efterhand hur lyckad ni tyckte att den blev!"
//Max

Ett klassiskt citat

Numera bor inte jag och Max under samma tak men för cirkus ett år sen var det andra bullar. Vi hyrde då en lägenhet i Blåsut, nära Globen. Denna tid i Blåsut har blivit lite utav kultförklarad eftersom det sällan har levts så vidlyftigt som vi två gjorde under den perioden. Det var under denna epok som en väldigt tragikomisk händelse utspelade sig som mynnar ut i ett citat från Max som nog är bland de roligaste jag hört.

Det var en random lördagmorgon och som alla andra random lördagsmornar i Blåsut var vi bakfulla och på väg till vårat lokala bolag för att köpa ny pilsner. Efter tio minuters promenad var vi framme och väl inne säger Max att han känner sig stel i ryggen, naturligtvis ingenting jag tog någon större notis om.
När vi precis har handlat klart känner Max att hans stelhet i ryggen nu börjar gå över till smärta. En smärta som bara blir värre och värre för varje meter vi går mot hemmet. Till historien hör att Max ett halvår tidigare hade punkterat ena lungan pga lite gentiska fel och tryckförändingarna i ett flygplan på väg till Turkiet.
När vi väl var tvåhundra meter från vår lägenhet har Max insett att han ännu en gång har punkterat och tar sig med nöd och näppe fram till porten. Väl i hissen får han så ont att han sätter sig på knä och när hissen stannat på vår våning kryper han sakta mot dörren och andas mycket tungt. Jag själv stod rätt chockad brevid med tjugo pilsner under armarna och trodde att Max vilken sekund som helst skulle ta ned skylten. Vid det här laget har han inte sagt ett ord på flera minuter pga sin smärta men när han precis ska krypa in i sitt rum stannar han till och man ser på honom att han vill säga något. "Ring en ambulans" hade varit en rimling gissning men nu är det ändå Max Ahlman vi pratar om här. Han vill inte ha någon ambulans utan tittar snabbt på mig och väser ur sig: "Mackan, ställ in pilsnern i kylen".

Bör tilläggas att det hela slutade med en smärre operation och att han idag är långt ifrån fri från problem i livet men lungproblemen är han i alla fall kvitt numera.
//Mackan

Advertisering

Jag har den senaste tiden känt mig nyfiken på vem jag egentligen är. Under den hårda ytan och det till synes ogenomträngliga skalet som jag bär upp. Då förstår ni säkert att mina förhoppningar om svar är stora efter att jag fann denna annons:

Om testet är i samma standard som bannern så kan det nog bli en lärorik resa. Jag måste bara finna ut mer.
//Max

Kommentarerna

Jag sitter och undrar vem som kommer att bli den första att lämna en kommentar. Blir det en vän eller en fiende? En charmör eller en psykopat? Dermot Clemenger? Eller som Galenskaparna & Aftershave hade sagt "En snäll polis som heter Kaj Lundin"?

Nyfikenheten låter mig inte finna någon själslig ro.

//Max

Seinfeld

Det har blivit lite av en kvällsritual för mig att se på de gamla Seinfeldrepriserna som går på femman varje vardag runt 23.00. Trots att jag har sett alla avsnitt både en och två gånger är det lika underhållande fortfarande. Världens bäste serie någonsin enligt min mening och det är synd att den är nedlagd sedan en herrans massa år tillbaka.
Visste ni förresten att Jerry Seinfeld fick ett erbjudande från NBC om att fortsätta och för det besväret skulle han få ca 35 miljoner kr per asvnitt. Eftersom en säsong låg på ungefär tjugo avsnitt så skulle han med andra ord tjänat ca 700 miljoner kr om han fortsatt en säsong till. Hur man tackar nej till det är ju en gåta men å andra sidan hade han nog redan en ganska fet sedelbunt i bakfickan.
//Mackan

Pilsnerpojkarna 2

Jag måste bara kommentera inlägget nedan. Det verkar som att Mackan vill förstöra allt som vi har jobbat med de senaste dygnen. Han vill rasera den mur av fräckhet och manlighet som vi har byggt upp från första stenen. Han kissar på allt vi så noggrant har dikterat i denna blogg. Han vomerar mig och alla bloggens läsare rakt i ansiktet.
Jag måste alltså tillägga:

Det är såklart ingen kärringbandy vi håller på med. Det här är den hårda tre-mot-tre ligan även kallad "SIL". Snittvikten i laget ligger på strax över 85 kilo.
//Max

Pilsnerpojkarna

Detta är kanske världens bästa innebandylag
och på söndag smäller det igen.

Stående (från vänster): Westerdahl, Mackan, Martin, Sebban

Sittande (från vänster): Max, Jocke Pilsnersson, Stoffe

Liggande (överallt): Ante

//Mackan

Gammal är äldst

Sitter här och läser lite nyheter och efter ett tag snubblar jag på bilden till höger med rubriken:
"Hef, 81, och Holly, 28: Vi vill ha barn".
Lite längre ned läser jag: "De längtar så mycket att de tillbringar hela dagarna i sängen med att ha sex."
Jag drar två slutsatser av detta:
1. Detta lilla experiment är nog inte fysiskt möjligt.
2. Hugh Hefner är ett geni.

Sen undrar man ju spontant vad hans två andra flickvänner säger om detta och hur det kommer se ut när en över nittio år gammal pappa ska lära sin son att spela baseball.
//Mackan

(För)sovmorgon

Imorse hade jag föreläsning i vågrörelselära med start 8.15.
Klockan var ställd på 6.50.
När jag vaknade stod klockan på 12.15...
//Mackan

Till Andreas Campbell

Jag tänkte bara visa vilken schysst och härlig kille jag är. Jag ställer alltid upp när en bekant behöver råd eller hjälp. Jag lever efter devisen "det man ger får man tillbaka".

Klicka här så får du lite vägledning Andreas. Du behöver verkligen inte tacka kompis.
//Max

Mod?

Jag tänkte berätta en om ganska märklig sak som har utspelat sig under de senaste dagarna. De hela började i lördags då jag var ute en sväng på stan. Efter ett minst sagt testosteronfyllt förkör i min och Jockes lya bar det av mot hotell Eken vid Slussen. Väl där inne stötte jag på en kvinna som sedemera följde med mig hem för att, som forne mästerbloggaren Calle Schulman brukade säga, spendera natten i min loftsäng.
Hon lämnade sedan tidigt på söndagen och utbyte av telefonummer skedde aldrig. Själv valsade jag vidare i livet och led inte allt för mycket av att jag förmodligen aldrig skulle se denna kvinna igen.
Men igår kväll ringde det på dörren och när jag öppnade fick jag till min stora förvåning se att det var ovannämda kvinna som plingat på. Hade hon glömt något värdefullt smycke? Skulle hon berätta att hon just fått reda att hon hade syfilis? Nej, hon ville kort och gott bara träffas igen och eftersom hon inte hade något telefonnummer åkte hon bara hit rakt upp och ned. Eftersom detta var är en mycket begåvad kvinna på såväl de fysiska som andra eventuella plan gjorde det mig ingenting alls att hon tittade förbi. Men det var först efter hon gått hem som jag insåg det märkliga i hennes beteénde. Att två dagar efter ett one-night-stand bara dyka och plinga på dörren sådär helt oannonserat, snacka om en gambling på högsta nivå. Det kan ju slå så oerhört fel och att stämingen ska bli extremt stel känns ju som 50/50. Så mycket kan jag ju säga att jag själv aldrig skulle pallat att göra samma sak. Man brukar ju prata om att man ska ringa tre dagar efteråt eller dylikt så i detta fall snackar vi verkligen om att stepping it up a notch.

Jag håller väl fortfarande på och marinerar hela händelsen och pendlar mellan att tycka att hon är extremt modig som gjorde detta eller kanske extremt desperat eller lite av båda kanske. Hur som helst har vi nu bytt nummer och framtiden får väl utvisa om allt detta gangnade någon.
//Mackan

Veckans Westerdahl I

Det här är ett återkommande segment i bloggen. En av min och Mackans bästa vänner heter Wiktor Westerdahl. Wiktor är något så ovanligt som en trevlig, rolig och relativt smart brevbärare. Han är på alla sätt en helt underbar männsika (bortsett från yrket då såklart). Men när Wiktor blir full är hans omdöme och sinnesnärvaro det första som ger vika. Redan vid ett par pilsner kan olyckor vara framme.
"Veckans Westerdahl" kommer att handla om sådana gånger.

För ett par månader sen när Wiktor hade varit ute och svirat, kanske med undertecknad kanske inte, stod han på Slussens tunnelbanestation för att invänta sista tåget hem. Plötsligt ringer det på hans mobil, en tjej vars nummer han inte hade fanns på andra sidan linjen. Hon föreslog att han skulle ta tåget ända ut till Hagsätra för att spendera natten med henne. På hennes agenda stod "lite mysa, lite kramas och kanske mer" som en begåvad rappare en gång uttryckte sig.
Wiktor är inte den som är den och tog utan vidare tåget hela vägen till Hagsätra, väl där insåg han att han inte hade tagit någon vägbeskrivning och när han försökte ringa tillbaka fick han inget svar. Natten tillbringades alltså, varken för första eller sista gången, på en bänk i en busshållplats.

När han morgonen därpå kom hem till sin lya i Årsta möttes han av en rumskamrat som troligtvis hade skrattat sig till sömns. Det var nämligen han som med förställd röst hade utgett sig för att vara den promiskuösa kvinnan. Att de idag har anlitat mäklare för att sälja lägenheten är alltså inte så konstigt.

//Max

Att ta saker på för stort allvar

Samtal med busschaufför 17.41.

- Ap, ap, ap! Det där kortet är ogiltigt.
- Eh.. nej, det är det inte.
- Det där kortet är ogiltigt.
- Nej, det går ut den trettonde juni. Det är inte ogiltigt.
- (Djup suck) Är det du eller jag som jobbar på SL?
- (Tystnad)
- Svara! Är det du eller jag som jobbar på SL?
- Eh.. det är du som jobbar på SL.
- Bra! Då säger jag som jobbar på SL att det där kortet är ogiltigt.
- (Tystnad)
- Det är ogiltigt säger jag.
- Jaha, varför är det ogiltigt?
- Du har inte fyllt i personnummret.
- Ok, får jag låna en penna?
- Javisst!
//Mackan

Allmän undran

Om man är på en arbetsintervju är det då brukligt att; hälsa korrekt med ett handskak, meddela att man lider av ögoninflamation och sen under hela intervjun sitta med höger hands fingrar i ögat?

Som lätt hypokondirsk kan jag meddela att mitt högra öga redan har börjat klia.
//Max

Refererar till inlägget under

Här sitter jag och pratar om bibeln och det första som händer är såklart att Mackan dundrar upp ett inlägg om en av de största synderna.

Jag må vara en bibelns slav, men trots det vet jag att Marcus 11:44 borde stå i en annan ordning... eller?
//Max

Marcus 11:44

"Jag kom, jag såg, jag onanerade"
/Mackan

Jeremiah 28:9

Jag öppnar med ett bibliskt citat (aningen modifierat och faktiskt helt fritt tolkat av en nära vän):

"Jag vaknade, och så var den här dagen förstörd"
//Max

Härmapa

Jag känner att även jag måste bjuda er på hur det ser ut när jag festar. Inga klackar i taket direkt men i alla fall ögon i kors.

/Mackan

Minnesbild(?) från nyår

För er som inte känner mig så bra så kan jag meddela att det ofta ser ut såhär när jag festar. Nyår 2007 firades med klackarna i taket, och ögonen i kors.

//Max

Ryska federations hymn

Såg just på hockeykväll på Svt och i bakgrunden på ett inslag spelades den ryska nationalsången. Det slog mig då att den ryska är den överlägset bästa och mäktigaste nationalsången. Ladda hem "Russian Red Army Choir - Soviet National Anthem" och njut tycker jag.
/Mackan

När tungan slinter

Kollade just på en gammalt avsnitt av Boston Tea Party. När de är inne på en disskusion om nekrofili säger psykologen: "Det som gör det hela så vidrigt är att de inte kan säga nej. Det finns flera kategorier som inte kan säga nej, det är djur, döda och barn...". Då fyller historikern Anders i: "...och tjocka".
/Mackan

Dressingrelaterat problem

Jag som hade hela min måndag utstakad i förväg. Hitills har jag gjort allt jag hade tänkt: gått upp efter klockan tolv, lagat fiskpinnar med ris till frukost, ätit upp mina sista kakor och spelat Tony Hawk på Xbox i flera timmar. Resten av dagen var planerad in i minsta detalj, jag skulle åka hem till min mamma och äta kycklingsallad för att sedan återvända till min enkla boning och spendera resten av kvällen i tv-soffan. Men vad händer då? Min mor ringer och ger chockbeskedet att jag på vägen till päronen måste ta en brutal omväg på cirkus tio minuter för att köpa dressing till kycklingsalladen! Fan djävla helvete att man inte kan få ha en lugn dag en enda gång.
/Mackan

Vi är på banan!

Nu är det alltså gjort, bloggen är startad, "the deed has been done" som Runnemo uttryckte sig då han tolkade Shakspeare's "McBeth" våren 2004. Hur som helst är vi nu på banan och kommer att börja blogga på daglig basis. Vilka är då vi? Tja, en mycket svårbesvarad fråga men rent fysiskt är vi tjugoett år gamla och bor i Stockholm. Marcus har en gång beskrivits som citat: "omogen, jobbig och ganska ful" medan Max förra flickvänner konfronteras med frågor såsom: "Max är en dålig pojkvän va?". Bloggens namn vittnar ju dock om vad det handlar om, kort och gott två män (läs: pojkar) med stora laster som sysslar uteslutande med dumheter. Men nu är det ju så att det är ni där ute i cyberrymden som ska skaffa er en egen uppfattning om oss. Ni kommer att få en unik nyckel in i våra hjärnor, några av er kommer förmodligen att vända redan i dörren medan andra tar klivet in i labyrinten. Det enda vi egentligen kan utlova är att vi kommer att vara helt oförblomerade och att ingen som har med oss att göra kan sitta säkert...